Jag kommer så väl ihåg hur nervös jag var över att träffa Luure. Då var hon inte Luure, då var hon bara flickan, bebis, tösen. I den gråa vagnen låg hon..

Det som kändes mest konstigt var att Estelle inte längre var gravid, och hur allt ändrades på bara några få timmar. Jag kommer ihåg den oroliga kvällen, med en Telle som vankade fram & tillbaka och en blivande oanande pappa som sov på soffan..

Hon åkte upp för att sedan komma tillbaka igen och ge mig en varning om att de kanske åkte upp snart igen, och mycket riktigt. Det var dags. Sov gjorde jag inte, och jag bara väntade på samtalet som bekräftade att allt hade gått bra. 8.48 kom hon, och 9.30 sprang jag & gazo runt i lägenheten, Gazo förstod inte ett skit.. Min älskade knazooo!

Estelle bad mig göra kycklingsallad när de kom hem, och jag fixade och donade hela förmiddagen. Det skulle vara perfekt.

Första gången jag höll Luure i min famn var hemma i soffan, och jag tyckte det var så läskigt jag ville inte ta sönder henne. Nu vet jag att hon inte är gjord av glas..

Jag älskar verkligen det lilla livet och jag kan inte beskriva någonsin för Estelle & Jojje vilken ÄRA det är att få vara hennes Loppa.. Jag tackar er från djupet av mitt hjärta för allt, och jag tackar för att ni är som en extra familj för mig.

När Luure växer upp hoppas jag att jag alltid får finnas vid hennes sida.