21 augusti 2011

Det känns som att du är långt ifrån mig.

Din närvaro har bleknat, jag känner mig tom men samtidigt tillfreds.

Jag har accepterat det jag inte kan förändra, och jag har respekterat

det du ville.

Det är med stor sorg och saknad jag skriver ner de här orden till bloggen,

ett år efter min fars bortgång.

Familjen känns splittrad, halvsyskonen är snarare bekanta.

Det är dem och det är jag.

Mer har jag isolerat mig bort från det som påminner mig mest om att han inte finns kvar hos mig.

Isolerat mig från den som behöver mig som mest.

Men om jag inte får tid för min egen sorg, vem tar då hand om den?

Jag bevarar alla minnen från dig i mitt hjärta

därifrån plockar jag fram dem när jag behöver de som mest.

Många dagar i mitt liv återstår(förhoppningsvis)

men jag skulle ge allt för att få ha dig en av de dagarna.

Jag hoppas du har funnit ro och att all smärta är glömd

jag älskar dig, och saknar dig för alltid.

Du finns kvar när de andra vänder ryggen

Du är ett ljus i vardagen, du har varit en stöttande pelare

under de värsta dagarna i mitt liv,

du har hjälpt mig

du har gjort något för mig

som betydde så mycket

och du vet vad jag pratar om

Du är mer som en bästa vän än en moster

samtidigt har du koll på mig med dina hökögon

och ser rakt igenom mig

Du såg till att jag hade det finaste av det fina på min bal

när mina föräldrar inte själv kunde ge mig det.

Samtidigt som du är moster så är du som en syster, en vän, en klippa.

Jag älskar dig.

You are my sweetest downfall :*

Jag gillar inte augusti, det känns som en enda lång väntan på årsdagen.

21 augusti 2011. Värsta dagen i mitt liv

-utan tvekan

Vart har tiden tagit vägen? Vad har jag lärt mig?

Jo, en sak har jag lärt mig.. och det är att ta vara på chanserna man får i livet.

Inte vänta, inte tveka utan att våga.

What is love really if it only affects one aspect of life?

Då var helgen passerad. Campingturen var riktigt rolig men nu är jag trött som ett helt ålderdomshem.

Malmö spelade idag, domarskandal. Äckligt faktiskt hur det går till, SvFF dags att vakna kanske?

Ovanpå allt bra och dåligt den här helgen har ja då tappat bort både busskort & bankkort på bussen på väg hem.

Det suger.

Nu ska jag ut och gå Arendala-rundan!