en fasad av styrka.

lycka för mig just nu, är att gå upp från sängen utan att fälla en enda tår.

att orka ta tag i vardagen och mitt liv.

jag kanske inte orkar så mycket varje dag, och när för många krav ställs så lägger jag mig gärna i sängen igen. men jag försöker, och jag ska lyckas.

jag älskar dig, också..

Jag blir så ledsen när någon av mina vänner mår dåligt.

Även om jag mår långt ifrån bra så vill jag inte att någon ska

genomlida samma helvete som mig.

För det här, det här är helvetet på jorden.

Saknad, sorg, tårar och ångest.

Louise, du ska veta att om jag hade kunnat hade jag tagit första bästa flyg till dig. Jag hade gråtit med dig, pratat med dig, och försäkrat dig om att allt blir bra! för det är de tankarna du ska ha för det tror jag på.

Jag vill bara att du ska vara hemma så hade jag kunnat stötta dig mer, känns som att jag inte räcker till här hemma i Sverige..

A friend is someone we turn to
when our spirits need a lift.
A friend is someone we treasure
for our friendship is a gift.
A friend is someone who fills our lives
with beauty, joy, and grace.
And makes the whole world we live in
a better and happier place.

Jag bor med världens bästa människor.

Och jag hoppas att Du kommer hit snart

Det skulle göra mitt liv helt perfekt här hemma. 

a drop in the ocean

a change in the weather

I was wishing that you and me might end up

together.

you are my heaven..

Det har gått en hel vecka sedan min pappa dog.

Sorgen gör ont, så jävla ont.

Men jag har så fina människor runt om mig som jag får skratta med, gråta med, skrika på & skrika med..

Det är fan inte rättvist!!

Inte någonstans..

Nu ska jag gå hem till min fina mamma och kramas lite med henne.

Goodbye papa it's hard to die
When all the birds are singing in the sky
Now that the spring is in the air
Little children everywhere
When you see them I'll be there

Vilka fina ord människor säger, skriver

Vad fina saker människor gör för mig och mamma

Vi är jätte tacksamma för allt stöd.

Tänkte tacka en arbetskollega för de mycket fina orden, och jag tar absolut inte illa upp!

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, finns det några måsten?

Jag tänker inte gå runt i svarta kläder, för sorg sitter inte i kläder.

Jag tänker skratta så ofta jag kan, för det får mig att glömma bort smärtan i hjärtat.

Ofta drömmer jag mig bort, oftast till Alanya..

Jag är glad att jag har Alanya att se fram emot.

42 dagar kvar.

jag önskar att jag inte tänkte alla dessa mörka tankar, jag önskar att jag hade kraft till att dra mig i kragen.. men den kraften finns inte där än.

Vem kunde tro att vi redan skulle förlora dig?

Vem kunde ana hur ont det skulle göra.

I fredags ringde mamma mig när jag var på jobbet, det var inte alls bra med min pappa då. Sedan dess har jag varit på sjukhuset, hos honom. Han var pigg och medveten hela tiden, hela vägen fram till slutet.

Det som är en liten tröst för mig är att när det väl hände gick det fort, han behövde inget onödigt lidande utöver det han redan hade.

Att skriva har blivit min terapi, även om det här är första gången jag skriver något på bloggen.

Jag är sjukskriven fram till 6 september efter det får jag se hur jag mår, redan innan det här hände var jag väldigt nära att gå in i väggen. Nu var det väggen som sprang rakt in i mig, och det gör ont.

Jag är slut som människa, 20 år och totalt omotiverad till att göra någonting.

Där är många måsten nu som vi måste få färdigt.

Det kommer bli bra.

De här dagarna har inte varit lätta, och jag vet inte hur jag ska tacka för allt fint människor gör för mig och min mamma.

Mina vänner, ni vet att jag inte klarar det här utan ert stöd.

Och Yakup, dig har jag att tacka för så himla mycket som jag inte kan göra just nu, du ska få se, jag ska göra allt för oss.

Mitt fina fina hjärta..

---------------------------

Tänk Er inte honom som
någon
som givit sig av
Hans resa har bara börjat
Vi lever många liv
Och det på jorden är bara
ett
Tänk Er att han vilar från
sorger och tårar
På en plats fylld av värme
och trygghet
Där man inte räknar dagar
eller år

Tänk Er hur han önskar
att ni visste
Att inget utom Er sorg
kan dö
Och tänk Er honom
levande i hjärtat
På dem han vidrört
För ingenting han älskat
kan någonsin gå
förlorat
Och han var oändligt
älskad!

Vem kunde tro att vi redan skulle förlora dig?

Vem kunde ana hur ont det skulle göra.

I fredags ringde mamma mig när jag var på jobbet, det var inte alls bra med min pappa då. Sedan dess har jag varit på sjukhuset, hos honom. Han var pigg och medveten hela tiden, hela vägen fram till slutet.

Det som är en liten tröst för mig är att när det väl hände gick det fort, han behövde inget onödigt lidande utöver det han redan hade.

Att skriva har blivit min terapi, även om det här är första gången jag skriver något på bloggen.

Jag är sjukskriven fram till 6 september efter det får jag se hur jag mår, redan innan det här hände var jag väldigt nära att gå in i väggen. Nu var det väggen som sprang rakt in i mig, och det gör ont.

Jag är slut som människa, 20 år och totalt omotiverad till att göra någonting.

Där är många måsten nu som vi måste få färdigt.

Det kommer bli bra.

De här dagarna har inte varit lätta, och jag vet inte hur jag ska tacka för allt fint människor gör för mig och min mamma.

Mina vänner, ni vet att jag inte klarar det här utan ert stöd.

Och Yakup, dig har jag att tacka för så himla mycket som jag inte kan göra just nu, du ska få se, jag ska göra allt för oss.

Mitt fina fina hjärta..

---------------------------

Tänk Er inte honom som
någon
som givit sig av
Hans resa har bara börjat
Vi lever många liv
Och det på jorden är bara
ett
Tänk Er att han vilar från
sorger och tårar
På en plats fylld av värme
och trygghet
Där man inte räknar dagar
eller år

Tänk Er hur han önskar
att ni visste
Att inget utom Er sorg
kan dö
Och tänk Er honom
levande i hjärtat
På dem han vidrört
För ingenting han älskat
kan någonsin gå
förlorat
Och han var oändligt
älskad!